Det är en solig sommareftermiddag strax utanför Stockholm och istället för att sätta siktet mot havet, uteserveringar eller ett varv i centrum så slås adressen till Järfälla MK in i GPSen. Där ska vi möta upp Mona, en av de största racingfantaster och eldsjälar man kan tänka sig.
Vi hittar henne snabbt i gokartbanans depå strax innan träningen drar igång och det är ganska hektiskt med förberedelserna av karten medan både föräldrar och barn är framme för att berätta om de senaste framstegen och händelserna, har frågor om körning eller bara vill prata en liten stund. Det är inte många minuter under eftermiddagen där det inte är någon vid henne.
Att det alltid händer något runt Mona är ingen slump då hon har gjort ett aktivt val att engagera sig i just kartingen, det är den gren där unga har bäst chans att ta sig in i motorsporten, och det är här i princip alla stora racingkarriärer har börjat. Dessutom är det många av de unga här på banan som lärt sig köra hos Mona då kartingen inte bara är en fritidssyssla, utan hon jobbar dessutom som gokartlärare på Gokart Stockholm som för många i området är vägen in i sporten.
Som gokartlärare möter hon många barn från olika bakgrunder som vill testa på karting. Vissa har föräldrar som själva kört, men de flesta har inte varit i kontakt med motorsport alls. Några familjer har starka finansiella muskler att ställa sig bakom en satsning medan många får vända på kronorna för att barnen ska ha en chans att köra.
Att motorsport kostar pengar och att det kräver föräldrar som ställer sig bakom barnens hobby både finansiellt och med tid är det ingen fråga om. Det är inte bara personlig utrustning och ett klubbmedlemskap som krävs utan man behöver fordonet i fråga, ett garage att förvara det i och bil med släp för att ta sig till banorna. Det går inte heller bara att skicka iväg barnen till en träning och göra annat eftersom en förälder måste vara på plats för att barnen ska kunna ta sig dit, hjälpa till med karten och såklart av säkerhetsskäl. Redan i ganska låg ålder når man hastigheter på över 100km/h och även om skador är ganska ovanliga så finns det alltid en risk.
På grund av ekonomin och tiden det kräver så händer det tyvärr att barn måste sluta köra när resurserna inte räcker till och Mona har själv sett vilken negativ effekt det kan ha på barnen. Just därför är hon noga med att visa att det är bättre att lägga pengarna på däck, bränsle och inte minst tid på banan istället för den senaste overallen, tuffaste karten eller flashigaste hjälmen. Hon letade själv upp en gammal overall som är den hon kör i, och när man tittar runt i depån så är Monas overall troligtvis den äldsta och skruttigaste man ser – för om läraren kan köra med gamla grejer så kan även de unga göra det.
Motorsporten i Sverige är idag en inkluderande plats, och personer som Mona har en stor roll i att den fortsätter vara det och tar vidare steg mot att vara öppen för alla. Motorsporten är ganska unik i att alla möter alla på lika plan, klasserna delas in baserat på fordonen snarare än ålder eller kön. Väl ute på banan slåss man på lika villkor oavsett om man är tonåring eller pensionär, man som kvinna och i depån så är alla lika. Det är just det här som gör att Monas syn på att allt fler tjejklasser på högre nivå växer fram som tex W-series inte är helt okomplicerad. Hon tycker det är viktigt att lyfta fram tjejer inom motorsporten, men är inte säker på att tjejklasser är lösningen då det samtidigt öppnar för att precis som i fotboll och många andra sporter separera tjejer och killar.
Istället tycker hon det viktigare att se till att fler kan ha en chans att komma in i racingen, det är många tjejer som testar på sporten – nyligen så var en av Monas gokartklasser perfekt fördelat 50/50 mellan killar och tjejer – men man måste få tjejerna att stanna kvar i motorsporten. Det är här initiativ på gräsrotsnivån öppnar för fler att komma in i sporten och framför allt skapa en miljö där fler stannar kvar. När Mona började köra på Järfälla var hon den enda vuxna tjejen som körde där, och av kartingmammorna som ofta var på banan med sina barn var det väldigt få som själva testat att köra. Som ett svar på det anordnade klubben en Ladies Night där bara kartingmammorna fick vara med och männen fick hålla sig borta. Tjejerna tyckte det var superroligt, fick en större förståelse för vad det innebar att köra kart och två av mammorna köpte kartar för att fortsätta köra efter eventet.
Kanske kommer fokuset på inklusivitet och öppenhet från hennes egen bakgrund, intresset för motorsport kom som för många inom världen i en väldigt ung ålder, men hon hade ingen möjlighet att själv utöva någon motorsportsgren, delvis på grund av ekonomin men mest för att hon inte hade någon i sin närhet som delade intresset.
Idag är vi bortskämda med hundratals hemsidor, youtubekanaler, internetbaserade livesändningar och lyxen av sociala medier där man lätt hittar grupper och evenemang för likasinnade. Detta var inte något som fanns under Monas uppväxt, att ens följa motorsporten var svårt, och att komma in i den utan någon som delade intresset var snudd på omöjligt. När det gick en sändning av Formel-1 på TV var den en stor händelse för Mona och det är med en viss nostalgi i rösten hon berättar om det, så det är kanske inte så konstigt att när hon som ung vuxen började få in pengar och själv kunde ge sig in i den bensindoftande sfären av motorsport så har den helt övertagit hennes liv.
Bland frågorna vi ställde så var den svåraste frågan att svara på vad hon gör utanför racingen, efter att ha funderat ett tag så kom hon fram till att det nästan bara är läsning, träning och self-care som lyckas krypa utanför motorernas värld.
Arbetsliv, fritiden, majoriteten av vännerna och snudd på all fritid läggs inom motorsporten, och eldsjälar som Mona har en stor roll i att motorsporten i Sverige överlever och får in nya entusiaster.
Trots den ljuva doften av tvåtaktsrök och effekten av en liten lätt motor i något så nätt som en kart så är det inte små encylindriga motorer det som hjärtat slår starkast för. Istället är det på andra sidan av spektrat med stora kompressormatade V8-motorer som hon känner sig mest hemma.
Genom åren har Mona testat på många grenar, men när det kommer till tävlandet är det inom kartingens motsats som hon har fastnat, och då är det dragracing som gäller. Hon har spenderat många år på banorna runtom i Sverige och Europa både som förare och som teammedlem, innan coronaviruset bröt ut så påbörjade Mona resan till världens snabbaste motorsport – Top Fuel. Att sätta sig bakom ratten i en bil med 10 000 hästkrafter är inte något som man bara gör, utan det har varit en lång och lärorik väg att gå och ännu har hon en bit kvar.
Tyvärr har pandemin tillfälligt satt käppar i hjulet för att fortsätta resan och idag vet hon inte när den kan återupptas, men så fort det finns möjlighet så kommer hon fokusera på att avsluta sina licenskörningar och försöka få en plats i en top-fuel dragster.
Se till att den som är din mentor själv har kört just den typen av bil, för ingen annan kan förstå känslan